Bosättarrörelsen i det Röda Wien

Under ungefär ett och ett halvt decennium mellan slutet av första världskriget och inbördeskriget 1934 försökte den socialdemokratiska stadsförvaltningen i Wien att lösa de sociala problem som ärvdes från monarkin med bostadsprojekt och andra anläggningar. Som ett resultat blev staden en internationell rollmodell till denna dag. Många av de byggnader som uppfördes vid den tiden finns fortfarande, och några av idéerna från den tiden har en inverkan på stadsutvecklingen fram till idag. De tre största och mest prestigefyllda bostadsprojekt var Rabenhof i det 3:e distriktet (Landstraße), Karl-Marx-Hof i det 19:e distriktet (Döbling) och George-Washington-Hof på gränsen mellan det 10:e distriktet (Favoriten) och det 12:e distriktet (Meidling).

Men det fanns också ett andra stort bostadsprojekt. På grund av den bostadsbrist som orsakades av första världskriget byggde allt fler människor enkla bostäder vid stadens gränser. De första byggnaderna uppfördes ännu olagligt, men staden Wien stödde slutligen denna rörelse av praktiska skäl efter tre massdemonstrationer. År 1921 grundades sedan Institutet för offentliga bosättningar och byggnadsmaterial (Gemeinwirtschaftliche Siedlungs- und Baustoffanstalt [Gesiba]) , med hjälp av vilket cirka 3 000 nybyggarhus redan hade byggts fram till slutet av 1925.

Denna vandring handlar om Werkbundsiedlung, som planerades i ett samarbete mellan mer än 30 inhemska och utländska arkitekter (inklusive till exempel Adolf Loos, Josef Hoffmann, Margarethe Schütte-Lihotzky och Josef Frank), samt om den närliggande Lockerwiesensiedlung, som byggdes av Karl Schartelmüller i två etapper som en blandning av flerbostadshus och radhus.

Kontakta mig om du är intresserad av detta erbjudande, tack!